- Dåså, mina vänner! Nu är det 45 min kvar!
Jag gapar lite som en skeppare till gastarna från den lilla trappavsatsen som leder ned i det klassrum där datorerna står. Det knattrar som attan i tangenbord, det frågas och svaras mellan eleverna och vissa svär lite över att det är för lite tid.
3A skriver tenta i NO. En tenta? De är alltså 9 år? Martin, vad har du rökt? Ok, jag förstår att det inte rimmar helt med den bild man har av mig eller vad som är standard-A4-normal för åk 3. Men mina elever skriver en tenta som avslutning på sju veckors NO-arbete.
Vad är då en tenta, enligt mig? Det är motsatsen till en text som ska processas tills dess den är urkramad och ”färdig”. Den är tidsbestämd och skall lämnas in i det skick den är då tomglasets sista sandkorn landar med öronbedövande tystnad. Ödesmättat, känns det för barnen. Men kul! Va!? Backa! Kul?
Ja. 3A fick från mån 08.15 till fre 13.30 fem klocktimmar plus ev. frivillig tid på sig att skriva vad de kunde kring sitt avslutade NO-tema. De satte igång att skriva. De fick ta hur mycket hjälp de ville, det enda de var tvungna att göra var att referera till var de läst eller vem de frågat när de själva inte visste. De började fråga varandra och snabbt kunde jag se vilka jag behövde sätta mig ned och börja om med. De andra var upptagna med att skriva, så att några behövde en crash course var inget problem.
Det coola är väl hur mycket bättre de blev under själva examineringsveckan. De fick hämta in ny kunskap där det fattades och slipa den de redan hade. Det är svårt att uppnå samma fokus utan tidsbegränsningen. Men det konstigaste var att de hade så roligt. Jag förbannade mig själv för att jag kallblodigt och sadistiskt dyvlade på de stackars testkaninerna magsår och kass självkänsla. Men icke. Det blev något slags redaktionellt arbete när de pilade fram och tillbaka mellan varandra.
Eftersom vi (varning! Smygreklam! Eller… Smyg å smyg.) använder Google Apps så var det här tillgängligt 24/7 för mina elever. Gustav kom fredag morgon, alltså på sista raksträckan så att säga och såg sorgsen ut. Jag frågade hur det var fatt?
- Det är mamma. Hon tvingar mig att sluta skolarbeta! Hon fattar inte att jag måste skriva hemma också.
- Men Jonas, vi har ju inga läxor. Sa jag och rufsade lite i håret. Du behöver inte skriva hemma.
- Jo! Annars hinner jag aldrig skriva allt jag kan. Det är så mycket jag vet som jag vill tala om!
Gustav och jag ska skriva fler tentor. Eller hur Jonas!?